| Notes |
- Emund den gamle var en utomäktenskaplig son till Olof Skötkonung och efterträdde sin yngre bror Anund Jakob som kung omkring år 1050, därav tillnamnet den gamle.
Han uppskattades inte helt av kyrkan i Hamburgen-Bremen eftersom Emund höll sin "egen" biskop (Osmondus) mycket högt. Osmondus var engelsk till härstamningen och påverkad en aning av den grekisk-ortodoxa kyrkan. En del historiker har angett detta som ett skäl till varför Emund kallades slemme. Ett annat skäl kan ha varit som man säger i Äldre Västgötalagen att han har varit - sniken och icke god att trotsa i den sak han ville främja. Med andra ord Emund hade uppenbarligen retat upp någon lokal storman eller fler.
Under Emunds regeringstid förlorar svearna makten över Blekinge. Blekinge kom under dansk överhöghet.
Han lär ha varit en ståtlig, handlingskraftig och frikostig monark. Dog sotdöden, troligen i Sigtuna.
Traditionen säger att den första gränsdragningen mellan de skandinaviska länderna ägde rum under Emunds regering, detta betvivlas dock av modern forskning. Hans ende son Anund dog under ett krigståg till Kvänland. Detta innebar att den gamla kungaätten dog ut med Emund den gamle och att den Stenkilska ätten tog över.
- Referensnummer: XXXVII:120720218479
|
1000 - 1060 (65 years)
